Jag har i drygt ett års tid klagat över en visdomstand i min mun som har gjort livet surt från och till. Tandläkaren jag var hos första gången tanden bråkade påstod att man inte tar bort visdomständer i första hand. "Folk har ont ibland, men de flesta brukar liksom leva med det." BAH. Det var det sämsta jag hört i hela mitt liv. Jag har varit där och putsat och fixat och grejat... Samma grej. Du får gå runt med tanden. Bah. I somras var jag där på en alldeles vanlig rutinkoll, hos tandläkaren jag brukar gå hos. Hon tar en titt i min mun, hmm:ar lite och undrar varför jag har kvar visdomstanden som växer illa? Jamenalltsåhallåå! Hon fixar en remiss till Akuttandvården där och då. Tack.
Idag hade jag tid hos Akuttandvården. Tandläkaren var duktig, förklarade ingreppet, snittade, borrade i benet (!) och drog ut tandjäveln. Tandsköterskan stoppade in en stor tuss i käften på mig, gav mig ett papper med vad jag får och inte får göra och meddelade att jag ska betala 2975 kronor i kassan. Jo men man tackar. En visdomstand och 3000 kronor fattigare (måste det vara så in i helvete dyrt?!). Jag tog en snabbt titt i spegeln innan jag smög iväg till spårvagnen. Vilken tur att jag till frisören innan, för håret var ju snyggt. Ansiktet, inte så snyggt. Jag ser ut som en hamster som hamstrat mat i endast den ena kinden. Haha.
Nu strax efter åtta, har bedövningen släppt och jag har infernaliskt ont i munnen. Helvetesjävlaskit vad ont det gör. Tacka gudarna för värktabletter och glass. This is not cool.
(jag tog bild på hamsterkinden, men min bluetooth fungerar inte på mobilen. sorry!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar