Fredag innan första advent.

Jag är hemma alla dagar hela veckan, men sitter ändå här och är glad över att det är fredag idag. Det beror väl mycket på att Henrik kommer att vara ledig hela helgen och att vi kommer att vara samlade som familj. Det är så skönt när vi alla är samlade och vi kan mysa ner oss i soffan här på kvällarna. Tänk att lite mys som familj kan betyda så mycket. Ikväll ska vi äta en god grekisk sallad och jag ska smaka på några munnar vitt vin. Ett år utan alkohol lär ju ha satt sina spår, så jag ska bara smaka. Risken för att jag ska må riktigt, riktigt dålig dagen efter är stor. Jag kan alltså bli sängliggande av att dricka ett glas vin ibland, hopplöst vidrigt. Men jag är sugen på att smaka lite, så nu blir det så.

I morse när jag och den andra lilla sjusovaren gick upp ur sängen och drog upp persiennerna strålade solen. Vilken energikick de där små strålarna ger en. Vi åt frukost och gav oss ut i det härliga vädret. Sol, ett par minusgrader (ingen snö ännu, tyvärr) och nästan ingen vind. Perfekt. En timmes promenad gjorde oss gott och nu sover Maja så gott i vagnen i uterummet. Jag passar på att äta, dricka kaffe och (åter igen) unna mig lite choklad till kaffet.

Trevlig fredag på er!

Dagens cooling

Dagens.

Dagens humör: Det är på väg uppåt (i takt med att blodsockret stiger)

Dagens väder: 1 plusgrad och uppehåll (jag plockade fram vinterjackan idag)

Dagens kläder: Samma gamla trasor som jag gått med de senaste åren. När ska jag orka ta tag i  att uppdatera garderoben mån tro?

Dagens sömnsaldo: 7 + 3 timmar. Vår älskade bebbe har de senaste nätterna bestämt sig för att sova 7-9 timmar utan att vakna. Jag vet. Hata mig inte.

Dagens bäst-att-du-håller-dig-undan: Gissa? Börjar på E och slutar lvis.

Dagens godis: Choklad och juleskum (mina tänder kommer att ramla ut snart)

Dagens måste: Frisk luft.

Dagens sötaste:

Maja, 7 veckor idag.

                                  

Förra veckan hade vi jeanspremiär. Hur söt får man bli på en skala?

                    

Bonusbild: mamma fångade ett litet leende <3

Kattskrälle

Elvis har inte fått lika mycket uppmärksamhet sedan Maja kom. Han gillar henne inte och är rädd för henne. Kan inte för allt i världen förstå vad det är för en liten typ som ligger och sprattlar och får så mycket av mammans tid. Han kan på sin höjd gå fram och nosa lite snabbt på henne (under förutsättning att jag är i närheten, annars vågar han inte), men försvinner sedan snabbt. I soffan lägger han sig så långt ifrån Maja han kan komma (typiskt att vi numera har en mindre soffa än den vi hade i lägenheten). På nätterna lyfter vi ut Elvis, vilket han tycker är urbota dumt. VARFÖR får inte JAG vara med? Jag har haft så väldigt dåligt samvete...

Men så har vi stunderna då han plötsligt lever mycket farligt. I förmiddags hörde jag en jädra smäll från Majas rum. När jag småspringer dit ser jag att en av mina blommor ligger på golvet tillsammans med krukan den var i förut. Elvis som satt på fönsterbrädan där blomman brukade stå hukade sig, skrek till en gång och smet mellan benen på mig när han såg minen i mitt ansikte. Kattfanskap! Han sprang ut i hallen i tron om att han skulle komma undan, men icke. Den här mamman sprang minsann efter med vattensprutan i högsta hugg! När han missköter sig får han en omgång med den ser ni. Livets hårda skola. Han lär sig aldrig för övrigt. Gör massa hyss som resulterar i vattensprut.

                                      Rester från en orkidé

                                      "Jag har legat här hela tiden, jag lovar. Vadå blöt i pälsen?!"

                                               "Ska bara prata lite med fåglarna. Har inte tid med dig"

Föräldragrupp och babymassage.

Vart dessa dagar och veckor tar vägen har jag ingen aning om. En dag är det söndag och nästa dag är det plötsligt onsdag. Ibland tror jag riktigt på riktigt att jag har missat någon dag, som att jag bara gått runt i ett töcken utan att förstå vad som hänt runt omkring mig.

Vi har iaf mer eller mindre bott på bvc den här veckan. I måndags var vi på den vanliga kontrollen som görs varje vecka. Igår var jag och Maja på en första föräldragruppsträff. Det är väldigt många bebisar födda i oktober som bor här i trakterna. Himla trevligt tycker jag! En av dessa bor bara några hundra meter bort och är född knappt två veckor efter Maja. Tror bestämt att vi ska stifta bekantskap med dem. Idag har vi varit på babymassage som också, surprise surprise, hölls på bvc. Det var väldigt mysigt och Maja uppskattade det såpass att hon somnade direkt efter. Tycker det är roligt att ha något att göra på dagarna, nu när jag känner mig lite mer bekväm i min mammaroll. Inte hela dagarna, det hade jag aldrig orkat, men en liten stund nu och då är inte alls så dumt.

Annars så knallar det på. Maja växer och fortsätter att förändras. Hon förgyller vardagen och får dessa grådassiga novemberdagar att bli klart mycket roligare. November är ju för övrigt den tråkigaste månaden på hela året, det måste ju sägas igen.

Nu ska jag värma vetekudden och försöka lindra min onda rygg. En bit choklad kanske hjälper lite grann också. Tjing tjong!

En liten stund.

Hur mycket jag än älskar vår lilla dotter, så är det trots allt väldigt skönt när hon nu sover och jag kan få en liten stund för mig själv. Jag lyssnar på ljudbok, dricker en kopp kaffe och äter fazers blå. Vardagslyx när den är som bäst.

Ett leende som inte fastnar på bild.

Läste Jessicas blogg och såg att hon har fångat sin sons första leende på bild. Så himla gulligt! Jag har i flera dagar gått runt med både kamera (har den ofta någonstans där jag lätt kan nå den på väg till skötbordet) och mobil i högsta hugg i hopp om att hinna fånga ett litet leende på bild. Men hon är allt bra lurig den där lilla Skrållan. Hon kan le och sprattla för att sedan sluta och stirra stint på mig när jag väl fått fram kameran. Jag försöker med allt jag har. Mina fantastiska påhittade låtar, alla världens ljud kan kan åstadkomma med min mun, miner och kittel under hakan. Men icke. Hon drar ner den där lilla hakan mot bröstet och glor på mig som om jag vore efterbliven. Vilket iof inte är så långt från sanningen. Man blir ju onekligen lite knäpp av att bara gå runt i bebisbubblan dagarna långa.

                                 "Jag har verkligen inte tid att ligga stilla"

                                        "Allvarligt. Kameran, igen?"

                                   NÄMEN... Är det inte ett litet leende jag ser?!?

                                      "Sluta fjanta dig morsan. Jag flaxar vidare"

Annars då? Vädret fortsätter vara grått och tråkigt och jag längtar så vansinnigt efter att få dra fram all julbelysning jag har. Längtar även till julen som kommer vara den första i huset, den första med vår dotter och den första då både min familj och Henriks familj firar tillsammans. För att inte prata om alla de lediga dagar vi kommer ha tillsammans som liten familj. Herregud som jag längtar.

Lär känna bebben.

Hej hej från bebisbubblan! Här har vi det bra. Dagarna knallar på och vi lär känna varandra mer och mer.

Några grejer jag lärt mig om vår lilla Maja:

 

"Jag tror att du har en ny rynka på gång" 

-Maja, 4 veckor gammal igår.

• När hon vaknar vill hon äta med en gång, har ingen som  helst tid att vänta. Armarna sprattlar hejvilt och är den där mamman lite för långsam med att få fram bröstet, då kan det komma ett vrål.
• Hon älskar att ligga och sprattla på skötbordet medan mamma gör massa konstiga läten och babblar om det ena och det andra. Helst utan blöja.
• Hon älskar även att bajsa och kissa på skötbordet, så fort mamma eller pappa tagit bort den gamla blöjan. Det slår aldrig fel. Sedan ligger hon där och ser så sjukt nöjd ut. 
• Att titta på lampor är väldigt roligt.
• Att lyssna på olika ljud är spännande.
• Om hon ligger ner alldeles för länge (mer än några minuter alltså) blir hon irriterad. Varför ska hon ligga där och glo när någon kan ta upp henne?
• Hennes minspel förändras massor från dag till dag. 
• Hon kan ligga alldeles stilla och spänna blicken i mig. Hon drar ner huvudet så att den fina dubbelhakan vilar mot bröstet och så glor hon på sin morsa. Nästan så jag sedan vill gå till spegeln och kolla om jag har dregel i ansiktet eller om jag kanske fått någon ny finne under natten. (Se bild ovan)
• Hon slocknar så fort jag går ut med henne i vagnen. Samma gäller när hon sitter i bilbarnstolen. Slocknar som ljuset.
• Att bada är ingen favorit. Hon är nöjd i en minut, sedan vill hon inte vara med längre. Ännu tråkigare efter badet när man måste bli torr. Fy bövelen. 

Det är mycket mer som händer med den lilla människa, hon förändras så väldigt mycket varje dag. Nya ljud, nya rörelser, nya miner. Hon är fantastisk och vi kan inte ens tänka oss en vardag utan henne. Älskade lilla Skrållan.

Hon växer så det knakar.

BVC-besök stod på vårt schema i förmiddags. Eftersom vädret var så pass härligt idag, passade vi på att ta en promenad till BVC. Besöket gick bra och Maja växer så det knakar. Idag vägde hon 4420 gram och mätte 55 cm (för exakt en vecka sedan vägde hon 4115 gram och var 53 cm lång). BVC-sköterskan undrade om jag har grädde i brösten. Kanske det kanske, men jag är nöjd och glad så länge jag vet att lillprutten mår bra och växer som hon ska. Värmer mammahjärtat!

Nu sover den lilla och mamma passar på att dricka en kopp te och äta lite fazers blå. Ljuvligt.

Helgen som gått.

Jag förstår inte hur alla dessa bloggare med barn hinner med sina bloggar. När vår lilla Maja sover brukar jag passa på att äta, gå på toa, borsta tänderna, byta om... Ja ni vet, allt det där man gjorde på en kvart förut. Det kan ta flera timmar nuförtiden. En lunchlåda som står kvar i mikrovågsugnen är ingen nyhet. Mikrovågsugnen är en god vän. Tänk vad många gånger den fått värma min mat de senaste veckorna. Om och om igen. Lillprutten äter inte lika ofta nu som för ett par veckor sedan. Men de första veckorna då man var nybörjarnovis (nu anser jag mig vara endast novis) då hann jag liksom inte med någonting. Nu när jag är novis hinner jag med lite grann, men blogga, det hinner jag då verkligen inte med. Kanske blir det bättre om ett tag, kanske inte.

I fredags kväll kom mina föräldrar hit för att hälsa på vår lilla skrutt. Körde dem till tåget i förmiddags, så Maja har umgåtts med sina morföräldrar i drygt två dagar. All den uppmärksamhet vår lilla unge fått, den kunde hon leva på i flera år tror jag. Mormor och morfar har inte fått nog av henne. Hon har blivit så väldigt, väldigt bortskämd och ompysslad. Härligt att ett litet barn är så älskat av så många. Det värmer i hjärtat. Vi har haft det väldigt bra iaf. Helgen har varit lugn och fin och fokus har legat på den lilla, lilla varelsen som stulit allas hjärtan. Någon liten promenad, ett besök i mataffären, middag med far- och morföräldrar. En bra helg.

Nu ska jag avnjuta en kopp kaffe och trycka i mig av det godis mina föräldrar hade med sig, medan lilla älsklingen sover. Hejpåer!