Nytt år.

Om jag ska vara helt ärlig så är jag fortfarande lite tveksam till om det faktiskt har gått ett helt år redan... Det känns snarare som om det bara har gått ett halvt, som har gått katastrofalt fort. Vet inte riktigt vart året har tagit vägen?

För ett år sedan firade vi in det nya året i Mölndal där det blåste en del. Det blåste underifrån och jag fick Tintin-lugg. Fint.


I februari var jag T och L på Melodifestivalens genrep i Göteborg. Det var väldigt roligt och vi ojade oss bland annat över hur blanka ben Marie Serneholt hade.


Det var en kall och snöig vinter i Göteborg. En dag alldeles på slutet i februari var det fantastiskt vackert ute och vi gick en promenad i Fiskebäck. Solen strålade och jag längtade efter våren.


Försökte hitta en bild jag tagit i mars, men jag har varit rätt så dålig på att ta kort i mars. Det enda jag hittade var den här ludna krabaten. Vi kan väl vara överens om att Elvis är väldigt, väldigt luddig.


I april blev det vår. Det är lika härligt varje år, våren är nästan den bästa årstiden när jag tänker efter.


Basti var i Göteborg och ville testa fiskelyckan.


Jag skippade fisket och njöt av kvällssolen i stället. Och hade på mig conversen!


Påsken var i april och mamma och pappa hälsade på. Vädret var strålande, nästan sommarvarmt stundtals. Vi spanade in Trädgårdsföreningen.


I maj gjorde vi årets första resa till Wales. Wales var vackert och vi fick se väldigt mycket landskap. Och får med långa svansar!


Juni kom och vi gjorde årets andra resa. Denna gången till Paris!


Vi förlovade oss <3


Jag trodde att jag skulle orka fixa ett inlägg med någon bild från varje månad... Men det tar ju så jädra lång tid för bilderna att laddas in, vet inte vad det är för fel. Ni fick halva året iaf. Årets avslutades ju med ny examen, nytt jobb och årets sista resa. Ikväll ska vi till Mölndal igen, men till L och M den här gången. God mat, god dryck och goda vänner. Nästa år hoppas jag på fler fantastiska resor, att jag får jobba kvar på samma skola och att vi kanske kan hitta oss ett eget hem. Det är drömmen.

GOTT NYTT ÅR!

Drömmer mig bort.

Jag har varit så sjukt trött idag. Så trött att jag tog en powernap på 20 minuter i soffan. Skyller på mörkret och förkylningen.

Hade hellre sett att det var sol och varmt. Då hade vi kunnat ta båten ut till nån kobbe och ligga där och läsa bok. Åh. Låt det bli vår och sommar snart.


På tal om blåbär, så bokade jag idag en tid för att förlänga mina ögonfransar. Hejdå mascara alla tidiga morgnar! Ser väldigt mycket fram emot det. Lovar att visa före och efter bilder (om jag får för henne som ska göra det).

Första dagen tillbaka.

Idag började jag jobba efter att ha varit ledig i 5 dagar. Började klockan 8 i morse, vilket kändes helt okej (även om jag snoozade 3 gånger, hehe). När klockan var 13 var jag redan hemma. Känns som en lagom lång arbetsdag ;) Det var 11 barn allt som allt och vi var 10 vuxna. HAHA! Tänk om det hade varit så alla dagar? Det var så lugnt och skönt, man kunde sätta sig ner och spela spel. Man kunde till och med sätta sig ner och prata med andra vuxna samt dricka kaffe utan att någon krävde ens uppmärksamhet. Halleluja. Nu var det ju onödigt lugnt, men jag måste säga att jag föredrar när det är lugnt och skönt, när man kan få lite tid att prata med barnen. Imorgon börjar jag runt 11 och slutar 17. Hur ska jag orka? :)

Karibien del 1.

Det är drygt två veckor sedan vi kom hem från kryssningen, men det känns som om det var förra året. Herre du milde vad skönt det var att bara slappa och njuta i solen.

Här kommer en sammanfattning av semestern (som utlovat Hamsi)

Efter att ha krånglat oss igenom tullen i London och sedan i Miami, anlände vi klockan 03.00 svensk tid (21.00 lokal tid) i Fort Lauderdale. Ögonen gick i kors av trötthet, så vi stupade i säng.

På morgonen åt vi en rejäl amerikansk frukost och gick sedan en promenad i blåsten längs med beachen.


Här är beachen. Det blåste rejält mycket, så man fick helkroppspeeling på köpet när man gick där. Skönt.


Vi gick förbi ett gäng som spelade basket och flinade lite då bollen gång efter gång flög iväg. Men dom kämpade tappert och tjejerna hejade som vildar vid sidan av.

Efter vår promenad var det dags att ta sig till hamnen och fartyget. Det var lite pirrigt måste jag säga. I hamnen möttes vi av en hel armé unga (och mindre unga) killar som tog hand om bagaget. Det var lite köer, lite genomgång av ytterligare papper och sedan var vi inne. Oh yeah!


Här är fartyget, Navigator of the Seas. Som en liten stad på vattnet.

Ibland fick man verkligen påminna sig om att man var på en båt. Det fanns ju lite av varje liksom. Det fanns affärer, pubar, barer, restauranger, en teater (som tog minst 400 personer), en isbana (med riktig is, inget plast här inte), klättervägg, sportdäck, minigolfbana, pooler, bibliotek, datasal, ett kapell... Helstolligt. Det häftigaste ombord var ju isbanan och showen de hade satt upp. Jag var så imponerad.

Första och andra dagen ombord var vi till sjöss. Vi låg på soldäck, åt och drack massa gott och förundrades över allt vi såg. Tredje dagen anlände vi till Grand Cayman. Där hade vi bokat in utflykter. Jag skulle iväg o träffa stingrockor, delfiner och sköldpaddor. Henrik skulle snorkla. Jag åkte iväg tidigt och var väldigt pirrig över det hela. Dels var jag ju ensam och dels skulle jag simma med stingrockor (i ett hav där det även finns hajar... jag är livrädd för hajar). På båten påväg ut till stingrockorna började en amerikansk familj prata med mig, de undrade varför jag var ensam. Jag förklarade och familjen tyckte det var oerhört tråkigt att vara ensam, så jag blev adopterad över en dag. Jag hängde med dom hela dagen. Mamma, pappa, dotter och son. Såhär såg det ut när vi kom fram.


Många båtar, lite halvtråkigt väder (det hade precis regnat, världens störtskur) och så massa folk. Runt omkring alla människor såg man mörka fläckar som for runt. Många mörka fläckar... Här hade jag hjärtat i halsgropen.


Hopp i vattnet bara och njut av att vara med stingrockorna. Jomen visst. Jag smög runt i utkanten och pep till varje gång en rocka susade förbi. "IIIIIH... IIIIIIIIIIHH... åh helvete... IIIIHIHIIIII" Typ så. Men det var fantastiskt och jag är så glad att jag gjorde det. Min nya amerikanska familj tog hand om mig och ville att jag skulle vara med dom när man fick lite tid att hålla i och pussa på en stingrocka. Jag har bilder på en skiva (som man fick köpa...) men har inte kopierat in dom ännu.




Jag försökte snorkla, men det gick inte så bra. Fick nöja mig med att stoppa ner huvudet och titta lite.

Det känns som att jag måste dela upp detta, annars blir inläggen så sjukt långa. Jag vill ju visa både bilder och berätta hur det var! Det här vara första delen av utflykten, jag återkommer med mera inom kort.

I år ska vi inte ha så många julklappar.

Det är konstigt det där. Jag tänkte mig att ju äldre jag blir desto färre julklappar får jag. Jag har fått för mig att det är så. I år sa vi dessutom att vi inte ska köpa varandra så många klappar med tanke på att vi precis har varit på semester. Se här hur det gick.


Ett vinglas, två assietter, en mugg.


Nej förresten, jag fick två muggar.


Förkläde med tillhörande bakduk.


Henrik hade gjort ett bakbord! Såg när Ernst gjorde ett på tv och sa "ett sånt skulle man haft, ett riktigt bakbord." Vips slängde min älskling ihop ett!


En fräsig necessär.


En locktång.


En cool ryggsäck. Undrar om Henrik vill att jag ska gå ut på hajk nu?


Mysiga vantar. Kanske kan jag få användning för dem nästa år. Nu har vi 9 plusgrader.


Reflex!


Tjusiga läderhandskar.


Och så den här superfina tomten! (Elvis älskar den)

Nej nej, i år ska vi inte ha några julklappar. Håhå. Vi har inte ens bytt klappar med ålänningarna ännu... Hujedamej så snäll jag måste ha varit! :)

God fortsättning!

God Jul... Eller nått...

Jag har ju inte gått runt och känt någon magisk julkänsla i år, men tänkte att det kanske blir bättre när jag kan vara hemma en dag och fixa och dona lite. Jomenvisst. Igår började Elvis spy. Och det fortsatte hela kvällen och natten. I morse klockan 8 när han kämpade med en jobbig spya igen, orkade jag inte titta på mer så jag ringde till Smådjursakuten. Dom tyckte att jag ska komma in med honom eftersom han har spytt så mycket, så det var bara att hoppa i bilen och åka iväg. På Smådjursakuten kände dom lite, tog tempen och tog en röntgen på magen. Röntgen visade inget speciellt, det såg bra ut, men veterinären ville hålla kvar honom över natten så hon kunde ge honom lite dropp och ta blodprov. Buhu, mitt mattehjärta värker. Dom sa att dom ringer mig imorgon, så jag kan väl bara hoppas att vi kan få hem då.

Sjuk katt, sjuk matte (fick en dunderförkylning i julklapp, tack!). Jag blev väl extra sjuk idag när jag såg min lilla skrutt som var medtagen.

Ikväll ska vi iaf ha lite uppesittarkväll, med lite julgodis och glögg. Kanske kan det höja humöret lite. Hoppas det.

GOD JUL hörrni, trots mitt tråkiga inlägg!

Julstök

Alltså, ,så himla störigt när man lägger ner massa tid på att göra något och så blir det pannkaka av det hela. Min fudge blev inte bra och jag vet inte vad jag gjorde för fel. Smaken är helt okej, men den ser ut som stryk. Tryfflarna blev okej och knäcken blev himla god, så jag får väl ändå anse det vara ett godkänt resultat.

Utöver mitt julstök i köket, handlade jag alla julklappar OCH slog in dem igår. Hurra hurra! Bara sillgömman och potatislådan kvar nu då, så kan jag fira jul sen.


Ni ser ju själva, fudgen är inte okej.


Dessa blev kanske inte så vackra heller, nu när jag tänker efter, men smaken är god!


Nom nom!

8 dagar till julafton.

Men var är den där julkänslan? Hade det inte varit för att barnen här på jobbet påminner mig om det varje dag (om och om igen...), hade jag antagligen inte haft koll på att det är julafton så snart som det är. Jag har inte köpt några juklappar, jag har inte gjort något julgodis, jag har inte bakat lussekatter, jag har inte förberett potatislåda... Och jag har ingen större lust att göra det heller om jag ska vara ärlig. Det är konstigt, för jag är annars personen som älskar allt julstök!

Jag känner mig som Grinchen, ni vet han som förstörde julen för alla. Återkommer vid senare tillfälle och berättar om vår fantastiska semester i stället...


Jag.