Karibien del 1.

Det är drygt två veckor sedan vi kom hem från kryssningen, men det känns som om det var förra året. Herre du milde vad skönt det var att bara slappa och njuta i solen.

Här kommer en sammanfattning av semestern (som utlovat Hamsi)

Efter att ha krånglat oss igenom tullen i London och sedan i Miami, anlände vi klockan 03.00 svensk tid (21.00 lokal tid) i Fort Lauderdale. Ögonen gick i kors av trötthet, så vi stupade i säng.

På morgonen åt vi en rejäl amerikansk frukost och gick sedan en promenad i blåsten längs med beachen.


Här är beachen. Det blåste rejält mycket, så man fick helkroppspeeling på köpet när man gick där. Skönt.


Vi gick förbi ett gäng som spelade basket och flinade lite då bollen gång efter gång flög iväg. Men dom kämpade tappert och tjejerna hejade som vildar vid sidan av.

Efter vår promenad var det dags att ta sig till hamnen och fartyget. Det var lite pirrigt måste jag säga. I hamnen möttes vi av en hel armé unga (och mindre unga) killar som tog hand om bagaget. Det var lite köer, lite genomgång av ytterligare papper och sedan var vi inne. Oh yeah!


Här är fartyget, Navigator of the Seas. Som en liten stad på vattnet.

Ibland fick man verkligen påminna sig om att man var på en båt. Det fanns ju lite av varje liksom. Det fanns affärer, pubar, barer, restauranger, en teater (som tog minst 400 personer), en isbana (med riktig is, inget plast här inte), klättervägg, sportdäck, minigolfbana, pooler, bibliotek, datasal, ett kapell... Helstolligt. Det häftigaste ombord var ju isbanan och showen de hade satt upp. Jag var så imponerad.

Första och andra dagen ombord var vi till sjöss. Vi låg på soldäck, åt och drack massa gott och förundrades över allt vi såg. Tredje dagen anlände vi till Grand Cayman. Där hade vi bokat in utflykter. Jag skulle iväg o träffa stingrockor, delfiner och sköldpaddor. Henrik skulle snorkla. Jag åkte iväg tidigt och var väldigt pirrig över det hela. Dels var jag ju ensam och dels skulle jag simma med stingrockor (i ett hav där det även finns hajar... jag är livrädd för hajar). På båten påväg ut till stingrockorna började en amerikansk familj prata med mig, de undrade varför jag var ensam. Jag förklarade och familjen tyckte det var oerhört tråkigt att vara ensam, så jag blev adopterad över en dag. Jag hängde med dom hela dagen. Mamma, pappa, dotter och son. Såhär såg det ut när vi kom fram.


Många båtar, lite halvtråkigt väder (det hade precis regnat, världens störtskur) och så massa folk. Runt omkring alla människor såg man mörka fläckar som for runt. Många mörka fläckar... Här hade jag hjärtat i halsgropen.


Hopp i vattnet bara och njut av att vara med stingrockorna. Jomen visst. Jag smög runt i utkanten och pep till varje gång en rocka susade förbi. "IIIIIH... IIIIIIIIIIHH... åh helvete... IIIIHIHIIIII" Typ så. Men det var fantastiskt och jag är så glad att jag gjorde det. Min nya amerikanska familj tog hand om mig och ville att jag skulle vara med dom när man fick lite tid att hålla i och pussa på en stingrocka. Jag har bilder på en skiva (som man fick köpa...) men har inte kopierat in dom ännu.




Jag försökte snorkla, men det gick inte så bra. Fick nöja mig med att stoppa ner huvudet och titta lite.

Det känns som att jag måste dela upp detta, annars blir inläggen så sjukt långa. Jag vill ju visa både bilder och berätta hur det var! Det här vara första delen av utflykten, jag återkommer med mera inom kort.