Jag lever.

Nu ligger två arbetsdagar bakom mig och jag har överlevt. Det har varit två lugna dagar sett till barnmängden och tempot i stort. Vi har släpat fram och packat upp allt som har varit undanstoppat medan Partille Cup-kids och sedan Gothia Cup-kids sovit i våra lokaler. Jag har ju inte burit några lådor och möbler, men packa upp och röja är min grej. Det här med att flytta och packa... Jag ser så väldigt mycket fram emot att vi får tillträde till vårt hus på fredag (!), men jag ser inte fram emot allt det medför. Suck pust stånk och stön. Jag har överlevt två arbetsdagar, men ni anar inte hur trött jag är idag. Herredumilde. Det har varit två slappa dagar på jobbet och jag känner hur kroppen säger ifrån. Magen krampar så fort jag anstränger mig, fötterna värker (och då går jag ändå runt i mina förtjusande gympadojor hela dagarna) så mycket att jag aldrig vill gå på dem igen och allt känns bara tungt och ansträngande. Jag ska jobba september ut, så nu undrar jag, hur fan ska det här gå?