Lillskrämmarn.

De senaste två dagarna, speciellt på nätterna, har jag inte känt av den aktiva lilla bebisen som jag brukar där inne. Så i morse efter att ha buffat och knuffat på henne ett tag, utan att få så mycket som en liten buff tillbaka, ringde jag sjukhuset. Barnmorskan jag pratade med sa att mammor som ringer in och säger att de inte känt så mycket fosterrörelser som innan, ska med fördel komma in och kolla läget. Så vi klädde på oss och tutade iväg till Östra sjukhuset. Där vi fick snabbt komma till en barnmorska som kopplade upp mig på ett CTG. Jag kände av lilltösen några gånger, men läkaren som tittade på kurvan tyckte den var lite hög. Höga hjärtljud brukar betyda att bebisen är väldigt aktiv, alltså bör jag känna av henne mer. Så vi fick sitta och vänta i några timmar för att göra ett ultraljud. Ultraljudet såg bra ut och allt verkar vara i sin ordning. Läkaren kunde se att hon rörde sig medan vi gjorde ultraljudet, det kunde vi med, men jag kände inte av det. Läkaren ville att vi gör ett till CTG. Så det gjorde vi. Allt såg fint ut och jag kände av Skrållan ett par gånger. Läkaren och barnmorskan tyckte det såg bra ut, men eftersom dom vill vara på den säkra sidan ska vi till sjukhuset kl 20.00 ikväll och göra ytterligare ett CTG. Puh. Jag var både nervös och orolig i morse, men nu känns det bättre. Plus att nu sedan vi kom hem och jag ÄNTLIGEN fick i mig mat, har jag känt av både buffar och knuffar där inifrån. Tack för det lilla hjärtat, nu kan du sluta skrämmas.

Hej hej magen.

Maskinen som höll koll på läget. Jag kunde iaf konstatera att jag inte har inbillat att jag har rätt så många sammandragningar. Personalen var fantastisk och proffsig, känns lovande inför kommande äventyr. Vi åker dit ikväll och hoppas att vi får godkänt stämpel och kan åka hem igen.