Jag ser på The Biggest Loser (säsong 11, den amerikanska versionen) och jag kan inte sluta förvånas över hur känslosam jag blir när jag ser alla dessa människor kämpa. Den här säsongen är det en speciell person som hela tiden får mitt hjärta att värka, mina tårar att rinna... Arthur. Han är den tyngsta deltagaren som någonsin deltagit i programmet och han behöver gå ner i vikt för att kunna överleva. Bokstavligen. Jag är helknäpp som blir så sjukt påverkad av att se på de här människorna, men jag kan inte hjälpa det. Jag vill så gärna att Arthur ska få stanna hela vägen ut, att han går ner så mycket som bara möjligt i vikt, för han verkar vara en så himla fin människa. I det här avsnittet måste han byta tränare och lag, vilket kan innebära att han i slutänden åker hem. Tårarna rinner...
Ni får tycka att jag är en rätt så stor loser jag också, som sitter här och bölar till ett program som går på tv. Ett program som handlar om att överviktiga amerikaner ska gå ner i vikt.
Jo Danne, du är nog lite söt som sitter och gråter över Biggest Loser!:D Men herrejestas så den där typen är fet. Man förstår verkligen att han måste gå ner i vikt för att överleva. Ens egna magkorvar känns för stunden inte ens så farliga - bra att få lite perspektiv på saker och ting ibland! :D
SvaraRaderaJag vet Hamsi, jag e tåssig. Man får verkligen en tankeställare... Här sitter jag o gnäller över att jag känner mig tjock och den här snubben har vägt så mycket som 300 kg! 300!!! Vi e smala som små små stickor i jämförelse. Håhå.
SvaraRaderaBiggest Looser rocks! Jag kollade den direkt då den kom ur från USA, och herregud de är duktiga och man känner knappt igen dom i slutet..
SvaraRadera