Nästsista november.

Det känns som att det är mitt i natten, trots att klockan redan slagit 7. Det här mörkret... Min kropp vägrar vakna till, den säger snarare "gå och läääägg dig Danne, du är trööööött och behöver sooooova". Jag hade gärna bäddat ner mig i sängen igen, men eftersom jag inte är vare sig välbetald, miljonär eller hollywoodfru kan jag inte göra det. Suck. Jaja, jag ska nog klara den här veckan till, sen bär det iväg till Karibien. Tisdag, onsdag, torsdag, fredag. Fyra dagar. Sen kan jag iaf leva det ljuva livet i en vecka innan vardagen kallar igen. Herre min härskare och beskyddare (höhö) vad jag längtar!

Gud är min domare.

Min rubrik kanske gör er lite konfunderade. Då kan jag informera om att mitt namn, Daniela, betyder "Gud är min domare". Haha. Henrik betyder "Härskare". Haha igen. Man kan ju lätt söka ihjäl sig på vad namn betyder. Jessica, som är ett av mina mellannamn, betyder "Herren skyddar". Irene, som är mitt andra mellannamn, betyder "fred". Mycket gud i mina namn.

Vad betyder era namn?

Eftersom jag var hemma sjuk igår också, väldigt uttråkad, tänkte jag att jag ska ge min plattång/locktång en ny chans. Alltså bara testa den. När jag köpte den sa dom i affären att den är sååå bra, sååå lätt att använda, kunde inte bli lättare. Hurra, var min första tanke, så jag köpte den och tog med den magiska mackapären hem. Jag hade höga förväntningar på den här jädra platt- och locktången... Platta håret är lätt, det klarar till och med jag av, men att få till lockar är helt omöjligt! Jag kan inte göra lockar med den magiska locktången. Däremot så vet jag att andra har lyckats, utan problem, så jag förstår inte vad jag gör fel. Jag försökte så länge igår att håret nästan brändes av. Not cool.

Jag har allt bra lust att gå tillbaka och be dom visa hur lätt det är... Möh. (Min kompis testade den på mig och tyckte det var superduperlätt att göra lockar. Dubbelmöh)


Den "magiska" tången.

Finn ett fel.

Att lägga sig i sängen när man har rena sängkläder är en fantastisk känsla. Det är så skönt att sova när allt är rent och fräscht. Jag är hemma från jobbet idag, har mått skit hela veckan. Igår gick jag hem från jobbet med ont i lungorna och energin på noll. Jag har lärt mig att det bästa är att stanna hemma med en gång när man känner sig dålig, ett par dagars vila kan i mitt fall brukar innebära att min kropp kan återhämta sig och att jag mår relativt bra efter det. Jaja, tillbaka till sängkläderna. Jag svettades som en tok i natt (feber?) och kände att det var dags att byta till rena sängkläder. Jag brukar försöka vara den första som kan lägga sig i sängen när allt är rent, men de senaste gångerna har jag inte hunnit. Gissa vem som hunnit först?


Svaret på frågan finns på bilden. Finn ett fel!

Arthur.

Jag ser på The Biggest Loser (säsong 11, den amerikanska versionen) och jag kan inte sluta förvånas över hur känslosam jag blir när jag ser alla dessa människor kämpa. Den här säsongen är det en speciell person som hela tiden får mitt hjärta att värka, mina tårar att rinna... Arthur. Han är den tyngsta deltagaren som någonsin deltagit i programmet och han behöver gå ner i vikt för att kunna överleva. Bokstavligen. Jag är helknäpp som blir så sjukt påverkad av att se på de här människorna, men jag kan inte hjälpa det. Jag vill så gärna att Arthur ska få stanna hela vägen ut, att han går ner så mycket som bara möjligt i vikt, för han verkar vara en så himla fin människa. I det här avsnittet måste han byta tränare och lag, vilket kan innebära att han i slutänden åker hem. Tårarna rinner...

Ni får tycka att jag är en rätt så stor loser jag också, som sitter här och bölar till ett program som går på tv. Ett program som handlar om att överviktiga amerikaner ska gå ner i vikt.

Det värker i mina lungor.

Och inte pga min svettiga promenad idag utan för att jag har hostat hela dagen. Igår när jag försökte somna tyckte jag att mina lungor kändes tunga, som om att bara hälften av luften jag andades kom in och ut. Jobbigt. Idag har det känts sådär hela dagen, men jag hade bestämt mig att jag skulle promenera efter jobbet idag. Och det kändes bra under promenaden, men nu... Det kliar, rosslar och luften går fortfarande trögt. Få se var det här slutar. Jag tänker då inte bli sjuk, noo way.

Rövhattslungor.

Gomoron!

Jag somnade inte klockan 20, men däremot klockan 22. Försökte läsa lite när jag lade mig i sängen igår, men ögonen gick bokstavligt talat i kors. Slocknade så fort jag lade boken ifrån mig. Skönt. Jag vaknade strax innan 8 idag, vilket känns lite tidigt en lördag. Jag bestämde mig för att kravla upp ur sängen och börja dagen med en promenad. Lite kaffe i kroppen först, men sen bär det av. Min hals som jag beklagade mig över igår känns inte hundra bra, men den gör ju inte jätteont heller så... Jaja.

Dricka kaffe, ut i kylan (2 grader), svettas lite och sen hem och äta frukost. Det känns som en bra början på den här lördagen.

Trött.

Jag önskar att jag kunde skriva att den här dagen med det tjusiga datumet (11.11.11) har medfört något näst intill magiskt... Men icke. Det mest magiska som hänt mig är att jag slutade jobba halv fyra idag och att det är fredag. Det är ju iof inte fy skam, men jag hade planer på att gå ut och svettas en runda efter jobbet. I stället kom jag hem, slängde mig i soffan och har inte rört mig sedan dess. Jag har ont i halsen och jag är såååå hiiiiimla trööööött. Klockan är nu några minuter innan åtta och jag hade utan problem kunnat gå och lägga mig nu. Tror att jag ska ta på mig pyjamas, dra hit täcket och vem vet, jag kanske somnar.

I hopp om en piggare dag utan halsont tackar jag för mig idag och återkommer imorgon. Eller någon annan dag.

Vad är det som går och går men aldrig kommer fram?

Nu ska ni få höra. Den senaste veckan har jag varit ute och promenerat alla dagar. Och då snackar vi inte någon lugn och behaglig söndagspromenad, nej nej, vi snackar svettigt, jobbigt, tungt. Jag har tröttnat på mitt eget gnäll om att kläderna sitter illa, om att låren är tjocka, armarna tjocka... Hela min hjärna har blivit tjock av mitt eget psykande, så himla stört. Jag är medveten om det själv, men jag kan inte stänga av min hjärna, dess värre. Så nu ska jag ta tag i det här. Jag ska gå och gå och gå och gå lite till. Jag ska gå tills jag känner att kläderna sitter som dom ska igen, tills jag känner mig piggare, tills jag inte blir ledsen då jag ser mig själv i spegeln. Jag vet att jag inte är sjukligt fet och inte sjukligt överviktig heller, men alla ni som någon gång känt att ni inte är bekväma i er kropp, ni vet vad jag menar. Det handlar om mig. Jag kommer inte att banta, för det funkar inte. Men jag kommer att röra på mig mer än en gång i månaden. För att starta igång det hela följer jag ett program där målet är "Walk to run". Jag är peppad och H hjälper mig genom att peppa ännu mer. Nu jävlar!

Svaret på gåtan är för övrigt: Danne.

Lördagsmys.

Efter att ha börjat lördagen med promenad och städning kände jag att det var på sin plats att andas ut och uppdatera sig på det senaste skvallret i kändisvärlden. Sommartid är jag ofta på gränsen till för uppdaterad på allt som händer i Hollywood, eftersom jag ofta köper med mig en tidning då vi åker ut med båten, men nu när jag börjat jobba har jag kommit på efterkälken. Sen så är det väl inte så att världen går under bara för att jag inte har koll på Angelina Jolies senaste viktras eller vem Jennifer Aniston dejtar för tillfället... Men visst måste ni hålla med om att det är rätt så skönt att läsa om andras problem och besvär ibland (för det verkar ju inte vara endast en dans på rosor för kändisarna) och bara koppla bort den egna vardagen. Missta mig inte nu, jag menar förstås inte att min vardag är skit på något sätt, men ni vet ju själv att man har bättre och sämre dagar.

Nu ska jag läsa de sista sidorna i min tidning innan vi ska iväg på middag hos kompisar. Tjing tjong!


En kopp kaffe och några Werthers Original (den mjuka sorten, fyllda med choklad) är bra tillbehör till skvallerblaskan.

Dresscode.

Jag beställde en klänning på Nelly idag. Tydligen så är det dresscode på en av middagarna på kryssningen (en månad kvar!!) och jag har inte så himla många klänningar som är supertjusiga. Eller kanske en eller möjligen två, men dom har jag ju använt många (några) gånger innan. Jag kände att jag var värd en ny klänning, så nu kan vi ju bara hoppas på att klänningen är lika fin i verkligheten som på bild. Den ser ju onekligen lite kort ut...





Vad tycks?

Tänk om man ändå vore en hurtbulle.

Något av det värsta jag vet är att ha träningsvärk. Det är fruktansvärt förfärligt. När folk säger något i stil med "åååååh, jag har träningsvärk.... ahahahaha, fasen vad gööööttt..." då vill jag ärligt talat slå dom i ansiktet. Man känner att man lever o man känner att man har gjort något... Blah blah blah. Det gör ju fanimig ont att ha träningsvärk! Det ÄR INTE skönt. Ja ni märker ju... Jag kan ju verkligen hetsa upp mig över det här. Alltså, har du inte viktigare saker att hetsa upp dig över, kanske ni tänker. Jo men det är väl klart att jag kan hetsa upp mig över hur mycket saker som helst, men just idag när jag känner på mig att jag kommer att ha träningsvärk imorgon är det här mitt hesta-upp-mig-tema.

Nu vet ni det också. Anteckna gärna i era intresseböcker.

5 år sedan.

För fem år sedan bestämde vi oss för att vara flick- och pojkvän. Du och jag blev vi. Så himla fint, det bästa som hänt mig. I somras förlovade vi oss i Paris. Det var den bästa långhelgen i mitt liv. De här fem åren har varit de bästa åren i mitt liv. Det låter klyschigt, men det är ju sant. Älskling, jag hoppas att vi blir gamla och grå tillsammans. Du är mitt allt och jag älskar dig.

Jag tror bestämt att det här är den första bilden som togs på oss tillsammans. Tjusigt värre.