Alltså, jag lever. VI lever. Mamman, pappan och dottern. Men varje gång jag ska ge mig på att skriva om allt som ledde fram till att vår lilla dotter föddes, kommer något i vägen. Konstigt det där, hur livet plötsligt tar en sådan helomvändning. Så fort jag fick den här lilla, fantastiska personen på mitt bröst, kände jag hur jag aldrig kommer att låta något hemskt hända henne och hur hela min kropp bubblade över av villkorslös kärlek.

Vi har det bra och trivs väldigt bra här hemma som nybliven, liten familj. Maja, är en snäll liten krabat som hittills är väldigt nöjd så länge hon är mätt. Hon sover, äter och bajsar. De korta stunder hon är vaken är hon pigg och alert, ligger gärna och tittar på våra spotlights i taket och lyssnar på sin babbliga mamma som inte kan få nog av henne. Eller när hon får gå runt med sin pappa i huset och han berättar vad dom ser. Jag tycker att hon förändras från dag till dag och är förundrar över att det imorgon redan har gått en vecka. Var det inte typ igår vi kom hem från BB?

Jag har som sagt påbörjat världens inlägg om förlossning och så, men det kommer så snart jag kan ta mig tid att skriva färdigt det. Kortfattat: Förlossningen gick bra, Maja mår prima, föräldrarna är något tröttare än innan och Elvis är väldigt skeptiskt till denna lilla tös.

Maja föddes den 11 oktober 2012, klockan 10:38. Hon vägde präktiga 3650 gram och var 50 cm lång. Och alldeles, alldeles perfekt (nej nej, jag säger inte så endast för att hon är vår dotter...)!

                                                          Maja 5 timmar gammal.

                                                         Maja 5 dagar gammal.