Denna dagen.

Vi vaknade runt 09:15 efter två väckningar. Klart godkänt. Maja fick i sig sin frukost, mamman och pappan fick i sig frukost och solen sken över frosten utanför fönstret. Familjens yngsta medlem var pigg och nöjd och sov sedan en stund till.

Mamman satte sig i soffan och tänkte att hon skulle läsa igenom lite bloggar och dricka en kopp kaffe. Datorn trycks igång, den rasslar till.och sen händer ingenting. Skärmen är lika svart som döden. Kaffet kallnar lika snabbt som mammans humör dalar. Alla bilder som tagits på Maja sedan hon föddes, under husrenoveringen och de senaste två.åren är inte säkerhetskopierade förstår ni.

Eftersom solen lockade med sina strålar, bestämde sig lilla familjen för att ta en promenad. Maja somnar så gott och mamman och pappan får i sig krispig höstluft. Och den där datorn kan säkerligen vår datakunniga kompis fixa. Allt löser sig.

Vi kommer hem, dottern vaknar och äter. Hon är nöjd en stund och allt är.frid och fröjd. Sedan börjar hon knorra... Och gnyr och gruffar som en liten kriskulting. Mammas bröst tröstar en stund, sedan blir Maja så nöjd när hon får bajsa över hela skötbordet. Prima! Nöjd dotter, nöjda föräldrar!

Dagen går och den lilla dottern verkar tycka att livet är allmänt tråkigt. Hon blir ledsen och vill inte sova, vill gärna äta en stund (men inte för länge), vill inte låta sig tröstas som hon brukar och vill absolut inte sova. Efter några timmar där pappan försöker trösta, mamman tröstar så mycket hon hinner med mjölken, så somnar lilla trollet på mammans bröst. Medan dottern somnar börjar mamman känna hur det vänstra bröstet börjar värka. Och hur nacken börjar göra ont. Fryser gör mamman också. När mamman lägger ner dottern börjar hon känna efter och undrar om hon inte börjar få feber. Lite mjölkstockning för att avsluta en dag som började så bra, kanske?

Nu är det mamman som gnyr. Och tittar på dottern som hon älskar mest på denna jord. Lilla hjärtat <3