Tomatplantevakt och pätkis.

I måndags träffade jag en av mina fina vänner jag lärt känna under studietiden. Hon ska åka till Milano över påsken (inte aaaalls avundsjuk, nej nej) och undrade om jag kanske kan ge hennes tomatplantor ett tillfälligt hem under tiden. Självklart sa jag ja, men jag förklarade även riskerna för henne. Mina fingrar är inte gröna. Snarare svarta. Alla växter runt omkring mig dör efter ett litet tag. Det kan bero på att jag är dålig på att vattna och ta hand om dem, men det kan delvis också bero på vår lilla katt som knuffar dem i golv titt som tätt. Jaja, jag har iaf skött dessa tomatplantor som om de vore mina barn. Dripplar över lite vatten, ställer dem i solen en stund (bakom stängda dörrar förstås, Elvis ska inte få komma åt dem). Hoppas att hon ska bli nöjd med min insats.

Visst ser det ut som om de njuter? Igår hämtade jag ut ett paket, eftersom jag fått en avi på posten. Hade ingen aning om vad det kunde vara men som avsändare stod det: "Finland". Det kan ju inte vara annat än spännande när Finland skickar paket! Gissa vad det var i det? PÄTKIS! Som jag saknar pätkis... Ibland får jag små försändelser från min bästaste kusinvitamin som förstår precis vad jag behöver. Jag har en bra grej på lager som jag ska skicka som tack.

Inslagen kärlek. Herregud så gott. Tack snälla J!