Om att bli ljus.

Idag var kidsens första dag tillbaka efter skolan. Jag gick runt o sa hej o kramades med flesta, frågade om allt var bra. Kommer fram till en av grabbarna, säger hej och får inget svar.

D: HEJ!
Pojken bara stirrar på mig och man ser hur hjärnkontoret jobbar.
D: Vad tänker du på?
Pojken: Du ser annorlunda ut... Hmm...
Jag börjar blinka med ögonen och tänker att han ska säga något om mina fransar!
Pojken: Du har blivit ljus!
D: Va?
Pojken: Ja men du vet, du var ju brun förut, men nu har du blivit alldeles ljus!
D: .....du menar att min solbränna från semestern e borta... okej....... hehehe....
Pojken: Du ser nästan lite trött ut.
Jag går därifrån.

Jo man tackar. Det är precis så jag känner mig, ljus och trött.
Men om jag jämför mig med den här typen så är jag iaf mörkare.